God fredag,

Med visst darr på stämbanden skriver jag detta tips för sista gången... som boende i Sundbyerg vill säga. I övrigt hoppas jag inget hindrar att jag fortsätter med dessa utskick. Däremot kan själva formen komma att ändras, men det lär ni märka av när det beger sig. Nåväl, till tipsen.

Det verkar som att jag missat tipsa om Gangs of London, så det åtgärdar jag nu. Titeln kan få en att tro att det handlar om något historiskt epos, tack vare Scorseses snarlikt betitlade Gangs of New York, men detta actiondrama utspelar sig tveklöst i nutid. Med det sagt så infinner sig en viss Game of Thrones-känsla med alla stridande faktioner, oväntade allianser och självaste Michelle "Catelyn Stark" Fairley i en av de ledande rollerna. OBS att serien är våldsam så det sjunger om det bitvis.

Den klart mer avspända High Fidelity är officiellt en ny filmatisering av Nick Hornbys bok, men det känns som att skaparna nog tittat en och annan gång på filmen från 2000 också. Den här gången spelar i Zoë Kravitz den lätt bittra skivbutiksägaren Rob, som söker upp sina brustna hjärtans topp 5-lista i ett inte helt lovande terapisyfte. Serien lades ned efter en säsong men det är nog till det bättre; något av ett avslut ges i sista avsnittet och serien undviker en utdragen "Will they? Won't they?"-förbannelse.

För den som orkar och har lust får jag väl också svälja stoltheten och rekommendera Zack Snyder's Justice League (jag avskyr verkligen både Man of Steel och Batman v. Superman, så det här tar verkligen emot). Som bekant var bioversionen ett hopkok och levererade inte på förväntningarna bolaget hade på filmen. Denna fyra timmar långa omarbetning är jämnare i tonen och riktigt underhållande på sina ställen. Ett överdrivet användande av slow motion, en oförlåtlig sångsekvens i början och ett bitvis riktigt irriterande soundtrack drar ned betyget. Att Snyder själv inte verkar gilla superhjältarna som skildras är ju förstås trist men gör inte automatiskt en dålig film.

Finsmakare...

En del filmer blir uppmärksammade inte bara för vad de behandlar utan hur de skapats. Minns exempelvis utmärkta Tangerine från 2015, som helt spelats in med iPhones. Precis tvärtom gjorde Mark Jenkins med Bait, där samtiden betraktas genom en uråldrig 16mm-kamera. Jenkins nöjer sig dock  inte där, utan återskapar även gamla filmers hela bildspråk på ett imponerande sätt. Krocken mellan gammalt och nytt går igen i vad filmen handlar om, där en gammal fiskeby gentrifieras och det inte helt friktionsfritt.

Och så återigen Beasts of the Southern Wild, som jag fortfarande håller som en av 10-talets höjdpunkter. Det var inte bara jag; filmen nominerades till fyra oscars, däribland för filmen och regissören Benh Zeitlin. Kanske är det just därför som det dröjde så länge för Zeitlin att bli klar med nästa film, Wendy, som hade premiär häromåret utan att få i närheten av samma respons. 

- Visas på.. ja, Draken Film. Ni skulle ju skaffa det eller?

https://youtu.be/pvqZzSMIZa0


Allright, det var allt för denna gång.